Tack gode gud

Trodde nästan det va kört. Hör filippa göra nått ljud på sitt rum, sen hör jag hennes panik, hon kommer ut från sitt rum till vardagsrummet och jag märker att hon inte kan andas. Förstår då att hon satt nånting i halsen och frågar om hon kan andas, då skakar hon på huvudet och försöker hosta upp det hon har i halsen.
Jag ringer 112 samtidigt som jag försöker hjälpa henne, men under samtalet med dom så lyckas hon hosta upp det hon hade i halsen, en glaskula. Lättnaden som kom när hon kunde andas igen går inte att beskriva.
Jag trodde att jag skulle förlora min underbara, söta, fina, dotter. Den värsta känslan jag någonsin haft.. Fyyy fan säger jag bara.
Tänk om hon inte hade hostat upp den, då hade hon nog inte funnits mera, tar ju minst 10 min för ambulsansen att ta sig hit från norrköping.
Nu ska jag fixa något att äta till Ippa och så ska hon och jag mys med en film.





Jessilin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0